Vad innebär amorteringskrav?
Amorteringskravet anger hur stor del av bolånet du minst måste betala av varje år. Syftet är att bromsa hushållens skuldsättning och göra ekonomin mindre känslig för ränteuppgångar och prisfall på bostäder.
Den 1 april 2026 trädde lagen (2026:226) om begränsning av bostadskrediter i kraft. Den ersatte Finansinspektionens tidigare föreskrifter, som upphävdes den 31 mars 2026.[1] Kraven är i huvudsak desamma som tidigare, men med några viktiga justeringar.
Så här ser amorteringskravet ut i dag, räknat på belåningsgraden: - Belåningsgrad över 70 procent: minst 2 procent av lånebeloppet per år. - Belåningsgrad mellan 50 och 70 procent: minst 1 procent per år. - Belåningsgrad under 50 procent: inget krav på amortering.
En viktig förändring är att det tidigare skuldkvotsbaserade kravet har tagits bort. Fram till 2026 gällde att hushåll som lånade mer än 4,5 gånger sin bruttoårsinkomst skulle amortera ytterligare 1 procentenhet. Det kravet finns inte längre.[1] Skuldkvoten kan fortfarande påverka bankens egen kreditbedömning, men den styr inte längre amorteringstakten enligt lag.
Samtidigt ändrades bolånetaket: vid köp av bostad får du låna upp till 90 procent av marknadsvärdet, medan taket för tilläggslån på en befintlig bostad sänktes till 80 procent.[1] Kravet gäller nya bolån. Äldre lån är undantagna så länge du inte utökar lånet eller byter bostad. Undantag finns även för nybyggda bostäder och vid särskilda skäl, där banken tillfälligt kan medge amorteringsfrihet.[2]